tenta

max 3 200) 2) Fundera över motsatsparet fiktion – verklighet och hur de två motsatserna präglar Drottningens juvelsmycke. (Fundera även över det historiska!) i drottningens julvelsmycke Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist från 1834 berör en historisk händelse, nämligen Kung Gustav den tredje:s död på maskeradbalen 1792 i Stockholm. I romanen finns en framträdande karaktär, Tintomara och hen bär på ev. övernaturliga inslag eller vissa krafter som gör att alla som möter denna androgyna skönhet blir upp över öronen förälskade i henom. Berättelsen återberättas genom den, så vitt vi vet, påhittade karaktären Richard Furumo, som har fått historien berättad för sig av någon annan i ett tidigare skede, för Herr Hugo. Genom hela berättelsen påminns vi om detta “sagoberättande” genom att Furumo flikar in med sina egna betraktelser eller tankar om saker och ting. Denna distans påminner läsaren om sin position som läsare och bidrar till den s.k. romantiska ironin. Den romantiska ironin behandlar kontraktet med läsaren och rubbar på premissen kring att berättelsen hänt på riktigt. Romantiker delar uppfattningen om att vi bär på en, enligt föreläsningen med Mattias Pirholt, gemensam förlusterfarenhet och det är själva förlusten av enighet som pågår i romantiken och i.o.m. den romantiska ironin pågår förlusten av enigheten t.o.m. inne i läsaren, som hela tiden avkrävs att behandla sin ställning som mottagare av detta konstverk. I.o.m. att berättelsen berör en verklig händelse blir det möjligen extra viktigt att påminnas om att detta inte är sant. Den brukar kallas den första historiska romanen så det verkliga momente är förstås påtagligt, även om det förstås inte är en historisk korrekt skildring av denna händelse och de personer som befanns sig på och runtomkring operan .Det genrebrytande momentet är också, enligt föreläsning av Pirholt, typiskt romantiskt och i.o.m. att romanen innehåller både prosa, lyrik och dramatik blir det ännu mer påtagligt att det är en skönlitterär bok man har att förhålla sig till. Vi behöver aldrig fundera över om det är en facklitterär bok vi läser i och med dessa fiktionsbaserade och genreövergripande moment Romanen berör till stor del ämnen som konst, teater, operan och förstås, maskerad. Dessa moment som alla på något vis berör fiktion förstärker de fiktionsbaserade tendenserna i romanen. Detta utöver spär ev. detta på behandlingen av kontraktet med läsaren som nu utöver de redan komplexa berättarlagrena också måste ta i beaktning att romanen till stora delar utspelar sig på fiktionenes arenor. Tintomara betraktas olika utifrån olika ögon och hens identitet kodas då olika. Detta förväxlingsmomemnt lämpar sig väl i.o.m. skådespelen som ständigt pågår på något håll i romanen och gör det också möjligt att som läsare ställa sig frågan: Är Tintomara en ytterst skicklig skådespelare, en övernaturlig varelse eller en icke-binär person? Detta i sin tur väcker frågan, vad är inbillning och vad är verkligt? Vill Almqvist med Tintomara skapa en mystisk Om inte annat frår Tintomara oss att undra, vad är fiktion och vad är verklighet? Vad är ev. övernaturlig akrafter och vad är en demonstration av (1800talets) människors syn på kön och identitet? Jane Eyre skrevs av Charlotte Bronte 1847 och handlar om den föräldralösa flickan Jane Eyres liv. Efter att ha fått en plats som elev och sedan lärare på en flickskola hamnar hon efter ett par år som guvernat på Thornfield Hall, där Mr Rochester bor. De blir under hennes vistelse där kära i varandra. Det är dock inte det enda som drabbar henne på Thornfield, utan hon blir varse en del spöklika händelser, som i ett senare skede uppdagas vara utförda av Rochesters ex-fru Bertha Mason som är inspärrad i ett av slottets torn p.g.a sitt mentala tillstånd. Innan detta har uppdagats har Jane varit med om ett obehagligt nattligt besök vilket hon, i det till tentamen valda citatet, återberättar för Mr Rochester. Mr Rochester hävdar att det måste vara någon av de anställda, att det finns en logisk förklaring men Jane propsar att det är något annat, något rent så övernaturligt som en vampyr som har trängt sig in i hennes rum om natten och rivit sönder den brudslöja som hon ska bära på hennes och Mr Rochester stundande bröllop. Realismen är en litterär epok som förhåller sig realistiskt, verklighetstroget och detaljrikt till det den beskriver. Det finns också en vilja att gestala samhället med samma verklighetstrogna och detaljerade glasögon och således återfinns det i denna litteratur ofta skildringar av samhälleliga problem och socialt utsatta människor. Skildringar av vardagsmiljöer och av människor osm inte är sk. “undantagsmänniskor”, alltså inga hjältar och kungar, blir allt vanligare. Detta enligt föreläsning med Mattias Pirholt. I “Litterarurens historia i världen” framhålls detta också “Tidens hjältar blir just dessa anonyma gestalter ur den breda massans djup, som plötsligt visar sig vara litterärt dramatiska, emotionellt intressanta och socialt signifikativa.” dEt är möjligt att tänka sig JAne som just en sådan hjälte, en avnlig person som hamnar där hon hamnar i första hand tack vare sin begåvning och sina tillvägagångssätt. Just den situationen som återberättas i citatet är relativt spektakulär, men den utspelar sig i vardagslivets hjärt, hemmet, och det är också där samtalet mellan Eyre och Rochester bedrivs. I samma text diskuteras också en del vanligt förekommande teman, bl.a. det föräldralösa barnet smat kvinnan. Dessa teman återfinns tydligt då (Jane Eyre är föräldralös) Bertha och Jane står i fokus och deras roller, upplevelser och liv diskuteras, i och utanför citatet. I och med tolkningen att slöjan är en symbol för pengar, blir isärrivandet också en påminnelse om klass, och skildringar klass är vanligt förekommande i realismen, vilket framkompå föreläsning med Pirholt. I.o.m. att gotiken uppstod, enligt föreläsning med Linden, som en motreaktion på realismen, där det inte fanns utrymme att skildra övernaturliga eller “ovetenskapliga” fenomen, förhåller sig gotiken till realismens ideal ständigt. Att det “övernaturliga” också förklaras i slutändan på ett naturligt, om än märkligt sätt, ger realismen i alla fall rätt i slutändan. En vanlig stilfigur inom realismen är metonymier, enlogt Pirholt. “Am I leaving you without a tear— without a kiss—without a word?’ ‘Am I about to do it? Why, the day is already commenced which is to bind us indissolubly;(...)” Här pratar Rochester möjligeninte om just en kyss och en tår, utan om någon typ av ömhet, kärlek och saknad. Således blir kyssen och tåren en del av en helhet, en metonymi. Under föreläsning av Claudia Lindén har typikst gotiska drag diskuterats. de ämnen som inte kunde diskuteras i realismen, saker som inte kunde förklaras vetenskapligt, var tvungen att hitta fäste i en anna typ av litteratur, och genom det fick gotiken sitt genombrott, som en reaktion på realismen. Enligt Lindén är stora slott där mystiska saker försiggår, (och ofta kvinnor sitter inspärrade), stora patriarkers fallsamt figurerande av oförklarliga varelser som ex. vampyrer vanligt förekommande teman och symboler. I både “Silent Revolt: Slavery and the Politics of Metaphor in Jane Eyre och ”Burning Down the masters (Prison) House: Revolution and revelation in colonial and postcolonial Female Gothic,”skriver artikelförfattarna om hur Bertha bär på de sidor som Jane också bär på, de mörka, farliga sidorna. Bertha blir enligt “the metaphorical expression of Jane(...)Bertha thus becomes Janes truest and darkest double: she is the angry aspect of the orphan child, the ferocious secret self Jane has been trying to repress ever since her days at Gateshead.” . de andra texten skriver att “Bertha functions as Jane´´ dark double, the embodiement and expression of the governess generally repressed passion which could, if unleashed, prompt her to become Rochesters mistress”. Hon drar också en parallell till Eyres utspel i början av romanen när hon blir instängd i “the red room” i sitt barndomshem där hon utmålas som galen i.o.m. en ångestattack som triggas av inlåsningen. Alltså, Bertha och Jane bär på samma sidor, de som av omvärlden tolkas som galna, men jane har möjlighet att trycka undan dem. Bertha däremot komme rinte undan och hon spärras in. Detta möjliggör en tänkbar läsning om att Jane och Bertha delar känslor, erfarenheter och temperament, även om Jane lyckas begränsa sina uttryck av dem, och således är det inte en galning som har spärrats in i tornet på Thornfiels Hall, utan en kvinna, egentligen vem som helst, som blivit utsatt för en viss typ av behandling vilket har försatt henne i denna situation. Davidson diskuterar de gotiska författaras möjligheter att diskutera sexualproblematik, och att lösningen på detta var att placera omoralisk sexualitet i ngon typ av “orientalism”, något som de goda, moraliska, monogama västerlänningarna enbart hamnade i p.g.a de österländska strömmningar som drabbat dem genom imperialismen. Således kan amn göra läsningen att Bronte ville diskutera otrohet och gjorde det gennom att skapa Bertha med “österländsk moral” som objekt för otroheten, det var genom de ideér som hon givit rochester som han var kapabel till att vara otrogen. Slöjan som rivs sönder av Bertha i det till hemtentamen valda citatet, kan enligt Plazavara en symbol, inte bara för det stundande äktenskapet, utan också för slaveriet. Detta i.o.m. att Rochester köpt denna slöja för pengar han har tjänat på sin del i slaveriet. Det är därigenom möjligt att läsa Berthas söndertrasande av slöjan som en kritik mot detta. Textförfattaren nämner också slöjans täckande egenskaper, att det är just det den gör med Jane, den täcker hennes tankar kring kolonialmakternas tveksamma arbete. Davidson talar också om giftermålet som institution. Bertha och Rochesters äktenskap kan betraktas som helt och hållet kärlekslöst, enbart ett moment av handel och att detta resulterar i att kvinnan på ett vis förslavas. Kanske finns då en möjlighet att Brontes ville rikta kritik mot när det kärlekslösa äktenskapet blev en produkt som männen kunde handla med för att försätta kvinnorna i förslavning. Detta i sin tur lämnar möjligen diskussionen öppen för kritik mot att öppna möjligheterna att jämställa en vit medklasskvinna i england med en kvinna som lever i en koloni som slav. Huset, Thornfield Hall, är i sig en symbol för gotiken, men också för kolonialt värde och en stark patriark, samt en engelsk tradition, detta enligt Davison. På föreläsning om gotiken pratade Claudia Lindén om att “en stor patriark” är ett klassiskt gotiskt inslag, såsom den inspärrade kvinnan i tornet. Således följer dessa tydligt gotiska teman. Enligt Davison blir också Thornfield Hall, i.o.m. sin gotiska tradition, det stora ödsliga slottet där en kvinna från Jamaica är inspärrad på övervåningen, en plats där historia och kultur möts, medvetet och omedvetet. Det är också i detta som Bronte, enligt Davidson, undersöker hur huslighet och imperialism fungerar ihop. Davison skriver att Rochester och Berthas relation och nuvarande situation ytterligare förstärker Thornfield Hall som ett gostikst hem, där hemligheter frodas. Hon menar också att Bertha inte bara får vara en symbol för den galna kvinnan utan också skelettet i garderoben, den mörka hemligheten och bördan av imperialismen som gömmer sig i varje engelsk gentlemans hem under denna tid. “The crime that haunts Thornfiled Hall is slavery”. Berthas funktion blir därigenom att ständigt påminna om problematiken med slavhandel. när jane pratar om hennes ansikte, gör ho inte kopplingen att det är en “slav” under hon gör den eurocentriska tolkningen att hon är en vampyr, enligt Plaza. iom tolkningen att bertha är janes dubbelgånagre går här en möjlighet att se kombinationen av kolonialt förtryck och patraiaklat förtryck, något som idag möjligen kan översättat till intersektionalitet. 5) Vilka betydelser får kroppen i “aurora bunge” och Ett Dockhem ? Skiljer det sig mellan författarskapen? Anne Charlotte Lefflers novell “Aurore Bunge” från modernismens genombrott handlar om en ung societetsdam som hösten innan hon ska giftas bort med en man hon inte älskar, spenderar en sommar på landet. Först är innerstadsfröken äcklad av landsbygden men under en promenac upptäcker Aurore landets charm och naturens skönhet. Vid ett tillfälle bestämmer hon sig för att bada och hon hoppar ner i vattnet naken i brist på badkläder. när hon simmar i vågorna upplevs hon plötsligt väldigt fri och det uppstramade borgerliga sättet är som bortskäljt av vågorna. När hon väl på land igen upptäcker de röda märkena efter sin korsett hoppar hon ner i havet igen med förhoppning om att vattnet ska skölja bort dem. I och med korsetten som dels blir en litterär symbol för det rådande kvinnoförtrycket samt en direkt kommentar till det klädesplagg som förstör kvinnors kroppar, bär frigörelsen från denna att Aurore protesterar inte enbart mot korsetten men kanske också för en överlag patriarkal struktur och de borgerliga ideal hon levt under. hon får äntligen andas ut, bokstavligt och metaforiskt. I och med att det är i havet som “ärren” försvinner blir naturen i sin tur det som bidrar till hennes frigörelse. Under en föreläsning av Ann-sofie Lönngren diskuterades symbolen “Den dansande kvinnan” som i litteraturen innebär ett tecken på att något ligger i luften. Möjligen kan “Den simmande kvinnan” här bli en symbol på liknande vis, för en förändring som kan tyckas vara farlig, frigörelsen av den kvinnliga kroppen. I.o.m. att kvinnans kropp blir okontrollerad förlorar också samhället, både patriarkatet och klassamhället, delvis sin kontroll och sin makt över kvinnans kropp. Således blir det också en kommentar om makt och vem som bör ha makt över sin egna kropp. Under denna litterära epok ifrågasattes snörlivet och korsetten av diverse kvinnorörelser, i en text av Inger-Lise Hjordt-Vetlesen hämtad från “The History of Nordic Women´s literature” framgår det att “Kvinnosakskvinnorna däremot förkastade snörlivet och drog på reformdräkten, som täckte kroppen genom att följa dess egna linjer. De ville framträda som den “hela människan” och inte som tillgängligt kön. Den “naturliga” kvinnokroppen blev ett veritabelt dragplåster inom ramen för de nordiska kvinnorörelserna; det talades, skrevs och bildades föreningar omkring dräktreformen. Och förkämparna blev omtalade, hälsade med jubel eller förlöjligade.” . Att kroppen blir galen och fri i naturen är eventuellt ett gotiskt inslag, det sublima. Detta återfinns ytterligare i scenen när aurora står på fyrön och sjalen hennes blåser upp i vinden. På en ö i havet träffar Aurore en fångvaktare, de blir blixtsnabbt attraherade och kanske t.o.m. kära i varandra och trots att Aurore springer ut från huset i ångest när de håller på att hända, har de sex med varandra och Aurore, vilket upptcäks senare, blir vid tillfället gravid. Möjligen är detta inspirerat av naturalismens ideal, att ge efter för sina begär. Då hon fått reda på graviditeten gifter sig Aurore med den man hon inte älskar, för att få ett drägligt liv. Således blir kvinnans kropp också för uttryck av makt då makten över hennes liv och egna val begränsas i.o.m. barnet i magen. Aurores mamma spelar också roll i detta, hon är mån om att Aurore inte sk agöra något förhastat utan rätta sig efter det liv som givits henne. Enligt Hkordt-vetlesen är dettta inte enn helt ovanligt tema i litteratur från denna period. Hoon skriver “Ett annat vanligt motiv är den såriga mor-dotter-relationen. Medan förhållandet mellan mor och son oftast framstår som oproblematiskt, ses modern eller den äldre kvinnan som hinder för dotterns eller den yngre kvinnans utveckling mot självständighet. En metaforik som förbinder kvinnotillvaro med självuppgivelse, kaos, tyngd och förlust bekräftar flera texters djupa svartsyn.” När Aurore och fyrvaktaren tar avsked av varandra feminiseras hans kropp, han “lindade med en nästan kvinnlig åtbörd armarna kring hennes hals, lutade sin panna mot hennes kind och bröt ut i en snyftning.” Möjligen som en kritik mot ett rådande mansideal där mannen inte fick visa svaghet? Möjligen som en kommentar till att känslor inte är könsladdade, möjligen som en vilj att beskirva ett nyanserat känsloregister som en nödvändighet fö räkta kärlek, att kärleksrelationer kan eller till och med bör vara jämställda? naturalismen-att släppa efter för sina begär utan att det är fel, kanske lever detta kvar in i dean period? I Strindbergs “Ett Dockhem” som intertextuellt replikerar Henrik Ibsens “Ett dockhem” från 1879 som båda berör erfarenheter och rättigheter i ett äktenskap om än med något skilda utgångspunkter. Strindbergs huvudkaraktär Wilhlen blir uöörörd när han läser något hans fru skrivit som handlar om kvinnas underordnade position i äktenskapet och dess problematik. I och med detta vill han göra henne svartsjuk för att verkligen uppskatta honom och allt han upplever sig ha gjort för henne. Således uppvaktar han en anna kvinna, Ottillia framför sin frus ögon. När han talar med sin mamma om saken låter det såhär: “Vid bottinknäppningen tog jag ett litet tag med hand , hm . . . — Genera dig inte för mig , du , Ville , — sa gumman , — jag är gammal jag ! — . . . så här om skänkeln .(...) s. 280 — Hvad hon hade sagt ? J o hon hade sagt åt henne att hon var kokett . Det hade hon sagt . — Hur kunde du säga det , sa jag . Du är väl aldrig svartsjuk heller ! — Jag , svartsjuk på den der ! — brast hon ut . — Ja det förvånade mig , ty ett så intelligent och förståndigt fruntimmer kunde väl aldrig gå och se på en annans man !” blir kvinnans kropp ett objekt för att reducera hans frus makt, för att göra henne svartsjuk. på så vis blir den andra kvinnan “otillia”s kropp enbart ett redskap för att förskjuta maktpositionerna i relationen samt blir ett redsakp för eventuellt begär och åtrå hos hustrun. kroppen intimiseras, beröringen sexualiseras. i ett stycke står det att kvnnan kan jämställas med en prostituerad för att hon försörjs. dett aunderstryker ytterligare beroendet av kvinnas kropp i relation till manenn, samt dens tändiga närvaraon av kvinnans kropp. mannen är i första hand en männsika men kvinnan reduceras till en kropp vilket gör henne till en handelsvara i helat annan utsträckning, kroppen är till allämnt spel på marknaden, inte enbartfr kvinnan. iNte nog med att kvinnans kropp är på spelaplanen för att förskjuta maktpositioner, den är inte ens i första hand kvinnans att förflytta, utan mannens. kroppen framkallar känslor i och med kroppens makt, att bli begärd. Att ha en “fri” kropp, en kropp som inte tillhör en specifik man har kvinnan trot ssin extremt utsatt aposition en typ av makt då hon kan bli åtrådd men så fort hon blir gift elle ren älskarinna så försvinner hennes enda reella kapital-det sexuella eller skönhetskapitalet. Under perioden dessa texter skrevs var sedlighetsdebatten stor, alltså om sexualitet i förhållande till kön. Hjordt-Vetlesen fortsätter, “Att kulturdebatten utkämpades i sedlighetens namn var således ingen tillfällighet. Nedmonteringen av könsidentiteterna var en integrerad del i det moderna komplexet, och litteraturen blev forum för allehanda bearbetningar av vad en kvinna var och kunde vara.” Båda dessa texter diskuterar vad en kvinna kan vara, i förhållande till en man. Leffler undersöker, kan en kvinna vara fri, vara i en jämlik relation, bryta sig ut från den sociala ställning som tilldelats henen? Strindberg undersöker, kan en kvinna verkligen vara lycklig eller ha rätt i att ifrågasätta det äktenskap som livnär henne och ger henne mening?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0