thispageaintfound

Jag valde att göra på detta vis av två anledningar. För det första för att det skulle vara svårt och ta väldigt lång tid att lägga fram en budget och för det andra för att jag ville få "politikerna" att vända sig inåt när den retoriska frågan ställdes. "Hur mycket pengar kan jag tänka mig att satsa på ungas välmående och skolresultat?". Om jag jag presenterat en budget hade inte den här tankeverksamheten skapats och de hade inte behövt grubbla på detta särskilt länge. Jag ville att de skulle behöva grubbla på det och ställa frågan till sig själva långt efter att jag klivit av scenen.

Mitt andra argument var att barn bär med sig det de lär sig hela livet. En av sakerna jag kom fram till i slutet av denna argumentation var att det kan leda till att "normalisera feminismen". Jag valde att ha det kanske för vissa politiker negativt laddade begreppet med för jag ville just det, normalisera feminismen. Genom att koppla ihop feminismen men förbättrad elevhälsa, bättre studieresultat, ökat välmående, ville jag få "feministmotståndarna" att tänka till ytterligare en gång. Jag ville inte ägna mitt tal åt att försöka förklara att feminism är bra, jag ville göra det till en självklarhet. Alla är nog med på att de sexuella trakasserier som jag pratade inte är okej. Jag kopplade ihop lösningen på det tillsammans med feminism utan att försöka förklara mig, för jag ville inte ge något utrymme för att kunna ifrågasätta ifall de faktiskt har med varandra att göra. 

Mitt tredje argument var etosfyllt, där berättade jag om min högstadie vs gymnasietid. Det blev en kontrast till de ganska logosfyllda argumenten innan. Anledningen till detta argument var att återigen visa att på en plats där jämställdhet och feminism fanns, fanns också bättre studieresultat och bättre välmående. Och vad kan bevisa detta bättre än ett livs levande exempel?

I mina två första argument utgick jag från fakta och statiskt. Ändå presenterade jag inte tydligt några källor. Detta också utav två anledningar. Jag hade hittat det mesta från organisationer/riksdag som fanns där, och i och med att jag ifrågasatte dem ville jag inte på samma gång hänvisa till dem. Jag tycker det känns som att jag satte mig i en beroendesituation till dem och jag ville inte vara i mer sådan situation än vad jag redan var. Andra anledningen var att jag ville skapa etos bara genom att vara mig själv och få dem att lita på mig. Jag hänvisade till "en undersökning" och "forskning" vilket gjorde att jag visade att jag hade stöd, men kände inget behov av att redovisa mina exakta källor. Det skulle för det första ta tid och för det andra ville jag bygga min etos på en viss självklarhet; att det jag sa inte behövde ifrågasättas eller utmanas, för jag visste vad jag pratade om. 

Jag hade mycket topiker, erfarenheter, statistik, föreläsningar m.m. vilket gjorde att jag skrev mycket. Mitt inventio blev då ganska luddigt men till slut lyckades jag få ihop det med logos, etosargument och patos blandat med alla tre argumenten (jag refererade ofta till mig själv, inledningen av talet, och om hur ungdomars öden var i deras händer). 

I mitt elocutio skapade jag en del stilfigurer som skulle kunna konkretisera och förtydliga vad jag pratade om. Jag hade några paradoxer ex "en rätt liten grej som kan göra enorm skillnad", "genom att öppna upp undervisningen kan vi täppa till gamla fördomar och förlegade könsroller", och "jättebyggsten som kommer göra mitt hem trängre för sexism och orättvisor". Jag hade också en del liknelser, t.ex. "Iklä mig självförtroende och sparka bollen rakt mellan benen på patriarkala strukturer som begränsat och besvärat mig". Jag jade en hel del alliterationer och flera upprepningar. Jag hade även en kiasm "genom att informera om hur skillnader mellan könen kan begränsa oss och om hur vi kan begränsa skillnaderna mellan könen...". 

Detta både för att publiken lättare skulle kunna snappa upp vad jag menade och för att underlätta mitt arbete i memoria.

Jag presenterade min tes, men jag valde att säga "därför anser jag att; vi bör införa genusundervisning i grundskolan och i alla grundskolor". Jag tyckte att detta tydligt presenterade tesen men ville ändå väva in den smidigt i talet för jag tycker att det skapar mer effekt i detta talet. Eftersom det inte var helt igenom formellt tycker jag att det hade förstört stämningen i talet, men tesen var ändå tydlig att följa. 

Jag borde ha arbetet bättre i mitt dispositio så att jag kunde haft mer tid att tänka efter vad jag skulle säga så hag slapp kolla på mina minneslappar. Detta är alltså snarare ett arbete för dispositio än för memoria, för jag kunde genom arbetet i elocutio mitt tal relativt bra utantill.

När jag arbetade med mitt actio så försökte jag lägga till naturlig rörelse till mina stilfigurer, så att jag skulle kunna förtydliga ytterligare. Jag valde att försöka vara engagerande och trovärdig i mitt actio för mitt mål med talet var att få mig själv, genom att bara vara mig själv, verka kunnig och erfaren. Jag är ju erfaren inom ämnet eftersom jag är elev och tjej, och det ville jag förmedla, genom simpla medel.

Jag avslutade talet med att säga att "jag heter lova Berggren och jag räcker upp handen för en utvecklad undervisning och ett smartare samhälle" och då räckte jag upp handen. Detta både för att gestalta skoleleven som försöker få lärarens uppmärksamhet i klassrummet, men också för att "rösta ja" för förslaget att införa genusundervisning.