you ain't never gone burn my heart out!

oasis, oasis, oasis, oasis, oasis, oasis, oasis, oasis.

Don't look back in anger och wonderwall får mej att komma ihåg varför jag lever. Med lite kent också så. Jag fattar inte att musik kan vara så bra perfekt, precis det man behöver.
jag blir galen och vet inte vad jag ska göra av mej själv. Nu måste jag rusa!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0