och så fanns du bara där och gjorde hela livet värt att leva
En såndär dag då man lyckas svetta sönder över att man förlora fotbollstuneringen på gympan, då man skrattar mer än vad som antaglien är nyttigt och påminns om vilka förjävligt fina vänner som man har. såna som gör en kemi lektion uthärdlig, såna som tar en för den man är. Fint. Jag och Live kom för ett tag sen hem från Stephanies gitarruppspel där de spela en av mina favoritlåtar (imagine-john lennon) och jag sjöng med till Lives förfäran och vi prassla med våra godispåsar (hehe) till paret bredvids förfäran. och var så stolta över lilla Stephanie. Men duktig var hon. Mycket! Avundar henne så för att hon lyckas spela på dessa outgrundliga instrument. och dagen har också varit att diskutera meningen med livet med min alltför fina mamma.
Och ja, imorgon börjar man halv tio slutar tolv, på fredag ska man till grönan och i helgen blir det myskvällar och teateruppspel och sedan väntar fem skoldagar innan sommarlovet tar sin början. Nämen livet är bra.
Många kramar medmänniskor!
