thispageaintfound

Seriöst förlåt för mina allvarligt menigslösa inlägg. men lever man med den tragiska inställningen att allt har en mening så är det ju inte så meningslöst längre. jaha undrar ju säkert ni, vad ska Lova skriva i detta menigslösa inlägg som faktiskt har en så stor mening att hon sitter och skriver istället för att vara ute och röja som normala människor. men jag har aldrig varit särskilt normal dock men det hör ju inte till.
jodå, jag ska bara påpeka att det är från vettet synd att jag inte är en poet. jag är inte någon som består av ord, som har läppar,händer och ögon av ord. som består av ord och gör ord av allt som de rör vid. sån är jag inte. tyvärr. stort tyvärr. jag är ingen som består av ord men jag skriver ändå. det blir väldigt klumpigt och fult, men det är ett bra sätt att få ut känslor och tankar och meningslösa (som alltså har en stor mening) funderingar.
så, när jag har läst igenom alla bloggar där alla har en klämmig slut poäng och ett fint innehåll och smarta tankar som de har fomulerat på ett vackert sätt, så känns mina inlägg väldigt obetydelsefulla. för de är bara klumpigt formulerade, mina tankar rörs ihop så mycket att det mer låter som jag är mer sinnessjuk än normalt bloggande (och där väger den där poängen med att jag inte är särskilt normal in igen) mina inlägg känns så förfärligt fjuttiga och trista. så jag tänkte bara be om ursäkt för detta. och sedan tänkte jag lyssna på min grymma queen spellista och sedan ska jag sova.
God natt.