thispageaintfound

Jag är rädd för att något ska hända mina nära. Det är fruktansvärt läskigt såklart.
Jag är rädd för att jag ska vakna upp en dag och komma på att jag inte har gjort något med mitt liv, att det är försent att rädda alla liv, och hjälpa alla människor som jag har för plan att göra. att jag ska vakna och komma på att jag inte gjort alla saker jag vill göra! (egoistisk som jag måste erkänna att jag är folk!)
Jag är också fruktansvärt rädd för att inte räcka till. Att de som jag älskar bara ska säga det där en dag, att de egentligen inte älskar mig, att jag inte betyder någonting. (nu låter som om jag var övertygad om att alla älskade mig, och att jag var värd hur mycket som helst. det är givetvis så att jag inte tror det. jag vet ju att det inte är så. men man kan ju alltid få drömma om att man betyder något för någon?)
Jag är rädd för att misslyckas. Det är därför jag oroar ihjäl mig bara genom att tänka på prao. (rysningar).
Jag är rädd för att få insikt i att jag är hemsk, elak och hatad. I think that away, o försöker att vara motsatsen.
Jag är också rädd för att bli lämnad, eller att jag inte ska finnas där för de jag älskar.
Sedan måste jag ju också erkänna att jag hyser en skräck för höjder, och tunnelbanor. Hår kan ju alltid vara lite läskigt också.
 och inte ska vi väl prata om att jag är rädd för att jag ska träffa på fel människor vid fel tillfälle, jag är ju rädd för våldtäktsmän också och sånt ni vet..ja, jag är rädd om mej själv i såna lägen kalla mej egoist om ni vill!
Japp, det var nog min skräck i ett nötskal.(plus en massa saker jag inte kommer på...)men jag tänker inte gå runt o vara rädd hela livet. Nu vet ni det. hej på er.
no thank you!