thispageaintfound

Jag har läst så många finafina böcker i sommar. En av de är "det fattas en tärning" av "Johanna Thydell".
Här får ni de bitarna som berörde mej mest.

"och sångaren säger att den här låten är till Nån Därute och hon vill så väldigt gärna vara någons Nån Därute.
Även om det inte är så lätt att erkänna.
Även om det är lättare att rycka på axlarna och säga att man skiter i allt"

"En stund som kändes som jättelång tittade jag på min bästa vän Lollo.
vi gungade inte i takt. Vi skulle aldrig gunga i takt."

"Jag skulle vilja ta fram världens största suddgummi och radera ut stökiga nattimmar där jag legat och räknat rosigt röda äpplen på gardinen med gosedjuren i skydd omkring mej."

"jag böjde mig ner och började gräva med fingrarna i sanden, ville göra ett djupt hål, krypa ner där, komma bort."

"En gång betydde han väldigt mycket för henne. Men människor slutar ibland att prata. Försvinner."

Denna bok rekommenderar jag till alla i hela världen. Fast den är rätt gammal så ni har säkert läst den redan. Den fick mej att gråta. Gråter gör jag nästan nu med av saknad till alla mina vänner, av håkan av...lite tjejigt småjobbiga bekymmer. Imorgon räddar vi världen vänner. SES.

Ko från härjedalen. Suveränt.