take me away to a secret place
jag tror detta är ungefär fjärde inlägget jag skriver om sommaren. men jag längtar så brutalt. fast samtidigt vill jag liksom stanna tiden. jobbigt läge. Nu ska jag bara, längta, ta de fint och lyssna på hej monica. Hittade den igen. fattar inte att alla hyser sån agg mot den, den är bara för bra.
Kramar!
Kommentarer
Trackback