take me away to a secret place

 
jag tror detta är ungefär fjärde inlägget jag skriver om sommaren. men jag längtar så brutalt. fast samtidigt vill jag liksom stanna tiden. jobbigt läge. Nu ska jag bara, längta, ta de fint och lyssna på hej monica. Hittade den igen. fattar inte att alla hyser sån agg mot den, den är bara för bra.
Kramar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0